berggrenamanda.blogg.se

Alla som är insatta i ridsporten och har egna hästar vet att det är kostsamt, väldigt kostsamt. Största delen av ens lön går till saker som är hästrelaterat. Allt för att sin älskade fyrbenta kompis ska få sova med tak över huvudet, i en fluffig bädd, få äta gott och bra och få nya skor var sjunde vecka. Sen vill man ju komma nån vart och då åker man och tränar för tränare. När man sen utvecklas vill man ut på tävlingsbanorna och visa vad man går för. Det kostar från att du lastar din kompis på hemmaplan tills du lastar ur på hemmaplan igen. Men inte är det alltid en dans på rosor att vara hästägare. Med så stora djur tillkommer skador på både häst och ryttare. Vilket gör att kostnaderna stiger avsevärt när nått händer. Ja, vi alla hästägare kan konstatera att det ÄR dyrt att ha häst, oavsett om man är hobbyryttare eller en satsande ryttare och oavsett gren. 

 

 

Efter att jag tog studenten 2014 som nybliven 19 åring var det dags för mig att ta över ALLA kostnader för min häst, mina egna matkostnader, försäkringar, boende osv osv. Mamma skulle nu inte betala nånting,  -Välkommen in i vuxen livet Amanda! Jag hade inget jobb så hur skulle det gå? Bara ett sparkonto men det kunde jag ju inte leva på. Under våren där innan studenten så betsämde jag mig för att sälja min häst. För jag insåg att jag aldrig kommer ha råd att försörja mig själv när jag har egen häst och ska betala allt för mig själv. Och jag fick sålt hästen, Sisse var det som fick lämna.

 

 

Det var fruktansvärt lärorikt att jag efter studenten fick stå på helt egna ben ekonomiskt. Jag kan säga att jag hade PANIK inombords över huuur jag skulle klara det här med häst och allt utan ett jobb?? Men jag fick sålt hästen som sagt innan studenten. Men jag hann köpa mig en ny också innan studenten. För pengarna jag fick för den gamla och hör och häpna - mina sparpengar rök också till en viss del. En del fanns kvar och jag fick möjlighet att köpa mammas bil billigt, så jag slog till. Jag vet inte om det är bra att vara så impulsiv som jag är? Men vad man lär sig i vad man än gör :) Jag gillar utmaningar och jag satte mig i ett litet knivskarpt läge där och då.

 

Men jag fick jobb efter studenten, tur för mig det! ;) Ett välbetalt jobb på ett lager. Sparade några tusenlappar i månaden som jag la på mitt sparkonto. Heja mig! Jag var stolt över min första period i vuxen livet ;) 

 

 Sen trivdes jag inte med det jobbet efter några månader och sa upp mig. Hann vara arbetslös 2 veckor, sen var jag fastanställd (!!) på ett nytt jobb och där är jag kvar än idag efter 1,5 år på samma arbetsplats. Och vet ni vad? Jag ÄLSKAR mitt jobb. Det är aldrig jobbigt att gå till jobbet, det är bara roligt. Studsar upp ur sängen varje morgon och varje söndag önskar jag var måndag. Exakt så ska det vara och så vill jag ha det för resten av mitt liv. Vill aldrig uppleva söndagsångest eller att det är jobbigt att gå upp ur sängen på morgonen bara för jobbet är ointressant och jobbigt. 

 

Men detta jobb har en tråkig baksida. Det är fruktansvärt dåligt betalt. Tjänar typ lika mycket som när jag sommarjobbade som liten. Okej, lite mer tjänar jag nu men inte mycket mer. Jobbar 80% och är fastanställd, men jobbar i stort sätt gratis när man tittar på lönen. Jag jobbar endast pågrund av att jag trivs så bra med detta jobb, jag älskar ju det. Men nu börjar jag inse att det går inte att ha en så låg inkomst längre. 

 

 Under denna tid med så låg inkomst har jag fått oerhört mycket rutin och erfarenheter kring pengar och pengars värde. Det är jag tacksam över. Med en låg lön och med många utgifter får man tänka en, två och tre ggr extra kring allt man gör och vill köpa. Allt handlar om att prioritera rätt. Jag har stenkoll på mina pengar som kommer in och lämnar kontot. Skriver upp alla utgifter för varje månad så man vet hur mycket pengar man sen har att röra sig med när allt är betalt som måste betalas. Räkningar och alla måsten utgifter går ju såklart först. 

 

Under denna period har jag inte haft råd att träna för tränare regelbundet tex. Jag har heller inte kunnat ta en fika på stan elr shoppa loss. Jag har satt en summa på 500-700 kr att lägga på vad som helst varje månad. Men den summan går till hovslagren när det är dags att sko Nice, och då har jag inte råd med nått mer den månaden. Nästa månad kanske jag kan träna för tränare för den summan osv. Jag har satt en regel på mig själv och den lyder "Vill jag köpa nått elr liknande måste jag sälja nått först". Ett expemel på detta är när jag valde att sälja mina 2 par ridstövlar för att kunna träna för tränare. Och nu i vintras sålde jag dressyrsadeln för att kunna lägga dem pengarna på träning och tävling denna vår. Hästtransporten har också fått ny ägare. För mig har det alltid vart att offra för att ta sig framåt. Jag har inte blivit bortskämd med pengar och bra lön och jag är faktiskt fruktansvärt glad för det :) Jag har lärt mig så mycket och jag känner att jag klarar vad som helst. För varje månad under dessa 1,5 år så har jag fixat allt ekonomiskt och kunnat spara lite pengar på egen hand. Jag och killen bor billigt också så det är en stor nyckel till att det går ihop sig för mig.

 

 

Men nu måste jag faktiskt byta jobb så lönen blir högre. Därför ska jag ta CE körkort i höst och sedan jobba ute på vägarna som lastbilschaffis. För det är det jag vill jobba som, eller med hästar. Men som sagt, på hästar blir man inte rik ;) Jag kommer kunna höja min nuvarande lön med ca 7000 kr i månaden lätt som chaffis. Kanske ännu mer till och med. Och med dem extra pengarna i månaden öppnas många nya dörrar för mig vilket ni kan förstå. Nice väntar föl och om 1 år står jag med två hästar, så nu är det god tid till att nästan fördubbla min lön. Sen har jag och killen hus köpar planer, men det går ju inte riktigt nu med min urkassa lön. Det går, men det blir tight. Så det är också en anledning till varför jag måste byta jobb till ett mer välbetalt/normalbetalt jobb. 

 

Folk undrar nog också hur i hela friden jag har råd att ta föl på Nice nu och hur jag tänker kring det. Med tanke på sjukskrivningen. Det är enkelt, allt går bara man vill. Och allt löser sig bara man ger sig fan på det. När en dörr stängs öppnas alltid en annan.  När jag bröt foten fick jag en större summa pengar från ett försäkringsbolag genom ridklubben. Jag får också tillbaka en större summa när skatten kommer. Och där med var fölet betalt och klart och kvar finns 10 000 kr som en fölning kostar på Broline. Vill att Nice ska föla där och få proffs hjälp. Så det betalar sig själv allting. Bra va? Sen har jag inte fått en krona än av mitt egna försäkringsbolag, det betalas ut i en klumpsumma när jag vart sjukskriven i 3 månader vilket är snart. Sen sparar man mycket pengar på annat när man är sjukskriven. Kan tex inte köra bil så där sparar jag ca 2000 kr i månaden och Nice Day står i stort sätt gratis i Kinnahult så betalar bara hennes försäkring i stort sätt. Mycket kan man spara in på, om man tänker några steg längre. Så visst har jag råd att göra en fölis :) Det var helt klart meningen att jag skulle bryta foten, haha. Som sagt, nya dörrar öppnas när en annan stängs.