Ett tappert försök med uteritt
Tänkte ridit ut i skogen idag, kom inte långt på min hispiga och nerviga häst. Hon är inte avlad för att traska över stock och sten i skogen, tror hon försöker säga det. Dem senaste gångerna har det vart fruktansvärt. Hon är inte tittig och inte rädd för nått, utan hon blir så frustrerad av att det inte händer nått. Så hon taktar, går i dikena, studsar och när man galopperat så vill inte bara galoppera resten av ridturen. Men idag kom vi bara 300 meter. Sen satt jag av för insåg att det här blir för farligt. Hon vilade igår också så det var säkert därför hon var som en tickande bomb, hehe. Jag hann sitta av innan det smällde, för sen slet hon sig nästan. Vildhästen :) Blev istället en lite längre framskrittning för hand och sen gick vi hem till paddocken.
Så fort vi gick in i paddocken frustade hon nöjt. Red endast i en lite lägre, rundare form och lösgörande, hon var sååå fin i alla gångarter. Nästa gång blir det paddocken först för att göra av med lite av hennes oändliga energi innan skogen. Och hur fint är inte tränset då!? 😍 Klär min fina tjej. Eller vad tycker ni?
